Since later
Mycket har hänt sen sist. Sjukdom, lov, Chicago, fotboll. I två veckor var jag sjuk, hade lite ont i halsen och lite feber. Om jag hade varit hemma i Sverige hade jag väntat ut det och gått till skolan när det var över. Här skrev doktorn ut antibiotika, och jag tuggade tabletter i 2 veckor. Har aldrig tagit antibiotika innan, läskigt.
Eftersom jag var sjuk hela denna tiden missade jag de sista vekorna av inomhusfriidrotten men jag blev i allafall frisk till lovet. Det var gutt att ha lov igen. Inte gå i skolan. Det känns som om skolan här har inte lika många lov som vi har där hemma, och alla dagar börjar klockan 8, så det blir inte några sovmorgnar här inte. På lovet åkte jag och Cynthia till Chicago, på vägen dit åkte vi igenom St. Louis. Vi var uppe i The Arch och sen åkte vi vidare. Efter det stannade vi i en stad som heter Bloomington där Cynthia och Charles bodde innan de flyttade till Casper. Vi träffade ett par av deras vänner och körde vidare. I Chicago var vi uppe i Sears Tower eller Willis Tower som det heter nu. Det var redigt fräckt! De har byggt glaslådor som man kan stå i som hänger utanför själva byggnaden så man kan kolla rakt ner med bara glas mellan dig och marken, 103 våningar upp. Vi hade middag på Navy Pier och vi åt på en restaurang som heter Bubba Gump Shrimp co. Redigt gott! Skaffade mig själv en tröja med loggan på, självklart. Vi gick till ett zoo dagen efter det. Det var ganska tomt men fortfarande en hel del djur som man kunde kolla på. Benen var trötta efter de båda dagarna. Det tog ungefär 16 timmar att åka hem igen men det ar det värt.
Nu har fotbollen startat och jag är med och spelar så mycket som det bara går. Jag är inte i bra form dock. Men det är bara att springa så.
Sitter just nu i skolan, är inte så kreativ. Behövs inte. Kroppen är trött och ögonen trötta. Måste ha en redigt lång sovmorgon snart.
Hörs.
Discovered
Jag sitter här och lyssnar på Don't hold back med The Sleeping. Cynthia är i kyrkan för att spela klockor (eng. handbells) för kören som ska sjunga på söndag. Charles är i Jackson för jobbärenden tills på lördag. En av katterna sitter i korgen framför mig och den andra är väl och hittar fler ställen där hon kan sova. Nej, hon är uppe på bänken och försöker äta upp brödet. Hunden ligger underligt nog under sängen... Hm.
Allt är frid och fröjd i huset. Jag har precis diskat färdigt och har fortfarande ärmarna uppkavlade. Diskmaskinen gick sönder så jag få diska tallrikar, bestick, glas och muggar. Vinden blåser utanför som det alltid gör, det är mörkt ute men varmt och mysigt inomhus. Så tacksam för att jag har ett ställe att bo, att inte vara hemlös. Så tacksam för mat, säng och elektricitet.
Jag berättade just för Cynthia när hon var på väg ut genom dörren; Jag längtar tills jag får fixa gitarren där hemma så den är spelbar. Just det. Jag kan nu spela gitarr. Något jag alltid trodde jag aldrig skulle klara av för att det såg så svårt ut och för att det fanns så många noter och grejer. Struntar i allt papper och spelar tills jag tycker det låter bra. That's how I roll. Ok då, jag tar ju faktiskt gitarr som kurs på skolan, men ändå.
Ovanligt varmt här i februari säger dem. Så länge det finns snö uppe på berget kan det få vara hur varmt som helst här nere.
I helgen bär det av mot Colorado. Ska på ett slags seminarium i ett par dagar med andra kyrkor runt om i både Wyoming och Colorado. Ska bli riktigt kul då jag åkte på samma sak förra året. Förra året. Det låter så långt borta. 2010. Det är så 2010.
Ta't kallt. Ta't bra. Ha de.
Jump it!
Amen goddagens.
Att det kan vara så härligt att spela trummor. I torsdags satte jag mig ner på trumpallen igen efter sex månaders uppehåll. Och tjena vad härligt det var att slå på trummorna igen. Det spelade ingen roll att de var elektriska, bara jag fick slå och att det kom ut ljud ur dem var bra nog. Jag var och övade med en annan kyrka som ska komma idag till vår kyrka för att spela lite. Jag ska kompa dem på trummor.
Igår var jag på friidrottstävling. Där hoppade jag längd och höjd och sprang 55 och 400 meter. Jag kom femma i längdhoppet, tia i höjd och nia i 400m. 55m vet jag inte vad jag kom för plats. När jag kom hem hängde jag med ett par vänner för att spela bowling. Jag tror jag fick högsta poäng jag någonsin haft. 154. Oyeah. Sen åkte vi hem och spelade lite Halo. Länge sen sist.
Snön har börjat försvinna här och det är helt ok så länge snön på berget ligger kvar. Kan behöva lite värme efter all denna kyla. Br. Longboarden måste ju ut och rastas snart med!
Hare najs!
Life
Hej och hallå!
Som ni kanske märker så läser ni på bloggen igen. Just det. Jag ska ta tag i bloggandet och göra det lite lättare för er där hemma att hänga med lite i svängarna på vad som händer här. Eftersom det har gott cirka två månader om inte mer sen det senaste inlägget ska jag ta och uppdatera er lite.
Football.
Vi vann hela championshipet för hela Wyoming vilket var redigt fräckt! Massor av utmärkelser och annat smått och gott!
Födelsedag.
Att inte vakna till: "Vi gratulerar, vi gratulerar...!" var annorlunda. Jag som brukade bygga fällor i rummet som utlöstes när päronen och systrarna klev in i rummet, jag som brukade sova räv när jag hörde familjens viskningar utanför rummet, jag som alltid hade kladdkaka som tårta. Annorlunda. Väldigt annorlunda, och det kanske inte var på det positiva sättet denna gången.
Jul.
Att fira jul här kändes både väldigt fel och bra på ett sätt. Att vara iväg från familjen på den viktigaste högtiden på året, enligt mig, kändes inte bra alls. Det var ändå bra att fira med värdföräldrarna här. De var väldigt glada över att jag delade julen med dem.
Halvtid.
Nu har jag varit halva året här. En halva kvar. Mycket har jag upplevt och mycket återstår. Men oroa er inte, jag kommer hem, om jag så ska paddla tillbaks på sköldpaddor.
Friidrott.
Min andra sport för året har börjat och jag hoppar höjdhopp (1.67m), länghopp (5.51m), 200m (26.82s) och 55m. Det är faktiskt redigt roligt. Tävling varje helg och träning varje dag.
Snowboard.
Jag har åkt i Jackson Hole och här på Casper Mountain, 20 min från huset. Otroligt gott varje gång man spänner fast sig på brädan och åker utför. Ännu bättre när jag lär mig 180 grabs, 360s och 180 boardslide. Finns ingen bättre känsla. När jag kommer hem ska jag nog söka till att jobba uppe i Idre eller något för en säsong.
Skola.
Skolan här är annorlunda på både bra sätt och dåliga sätt. Bra: I varje klass finns det nya människor så det är inte svårt att träffa vänner. Roliga klasser. Lätta klasser. Väldigt lätta klasser. Jag har högsta betyg i varje ämne. Till och med i Advanced Physics. Just det. Dåligt: Lunchen kostar pengar. Hatart.
Jag ska från och med nu försöka uppdatera er alla som vill läsa minst en gång i veckan om inte mer. Vet inte varför jag tog ett litet uppehåll där men nu är jag tillbaka.
Kolla också in min lilla fotosida. Där lägger jag upp de bästa fotona jag tar. Inte de vardagliga.
http://www.flickr.com/photos/bjoersdorff/
Er allas, Wille.
Defeated
Tjena. Länge sen sist döh. Här har tiden gått med fart känns det som. Idag kunde jag gå omkring i shorts och t-shirt utomhus och senare idag kramade jag en snöboll. Är inte det underbart? Helgen har varit en händelserik, bra och underhållande helg. I fredags hade vi halva dagen eftersom vi skulle spela match. Det gjorde vi också. Bussen avgick 13:15 och efter ett par timmar var vi ute på planen, fullt påklädda. Vi ledde med 14-7 i första halvlek och matchen slutade 17-18, till dem. Vi är inte längre obesegrade men matchen lärde laget en viktig läxa. Och det var kallt. Brr. Dagen idag har varit kyrklig om man säger så. Jag har varit i kyrkan bokstavligen hela dagen och sålt pumpor och hjälp till med lekar och grejer. Redig bra dag! Igår, lördags, vaknade jag upp i ett hotellrum i Sheridan. Jag, Cynthia och Charles stannade där efter matchen i fredags och dagen skulle gå ut på utforskning av landskapet runt omkring. Vi körde uppför höga berg, kollade på Indianernas heliga medicinhjul, letade oss fram på farliga grusvägar med stup på sidorna, kollade på riktiga dinosaurspår i sten mitt ute i ingenstans och åt rediga amerikanska hamburgare. En allmänt bra dag om jag får säga så själv.
Just nu sitter jag på knä på golvet med dator i sängen i mitt rum. Kanske önskar jag var på flera ställen samtidigt. Nu är tiden inne för mig att ställa mig upp och gå i sängs. Kanske ska hoppa lite i sängen också medan jag ändå är där. Ha en god dag eller natt eller whatevah tidzon du är i. Ses, tjarrå.
Road Trip
Tjenare tjenare. Denna kväll sitter jag här, läxlös, mätt, relativt pigg och med musik svävande in i mina öron. Läget är på topp och bloggen är redo för lite nytt material. Heh. Road trip med värdpappan Charles var helgens stora och enda händelse och oj, vilken bilresa.
Förresten, vi hade ju match också! Mot rivalerna Kelly Walsh. Vi från Kagg och möjligtvis ni från Stagg vet detta om rivalitet. Tänk er lika mycket folk som rymmer A-hallen och lägg till folk som sitter på båda kortändarna. Det hela började med att vi gick helt tysta in i bussen som skulle ta oss från Natrona County till Kelly Walsh och resan dit var helt knäpptyst. Spänningen och laddningen för matchen var enorm och när bussen stannade gick vi, lika tysta, ur bussen och ställde oss två och två på ett långt led. Eftersom vi gick av på KW-sidan av stadion hörde vi många buanden och några så icke fina ord. Vi gick ner för den långa trappan, ner mot själva gräsmattan och där började vi värma upp och senare lyssna på USA:s nationalsång. Hjälmen under vänster arm och högerhanden på hjärtat, i detta fall på paddsen. Efter ytterligare uppvärmningar var det dags för matchen att börja och visslan skrällde.
Kvällen började som ljum och härlig men efter ett tag försvann ljumheten och kylan tog i.
Tjena, vad kallt det blev helt plötsigt. 32 grader fahrenheit är fryspunkten för vatten. Alltså 0 grader celsius. Vi hade 42 grader fahrenheit alltså 5 och en halv grad celsius.
"Men ni har ju en massa grejer på er, ni är ju varma hela tiden"
Yeah right. Vi hade en t-shirt och ett par tajta shorts. Yummy. Folket på läktarna skrek och hade sig och fotograferna och filmteamen fångade allt de kunde på sina skärmar. Trots kylan vann, vann, vi matchen med 45-0. Förtiofem mot noll. Zero, de nada, inget. Vilket liv på läktaren när slutsignalen kom. Wow. Eftersom alla matcherna NC-laget spelar är viktiga spelar de bästa spelarna den största delen av tiden och de mindre duktiga spelar i slutendan om vi leder. De mindre duktiga spelarna inkluderar mig. Innan jag kom med i laget hade jag aldrig stått på en football-plan, nästan aldrig kastat en football, nästan aldrig fångat en football.
Ja, ni som känner mig vet ju att jag kan allt och jag vill ju inte skryta men, eh, jag lärde mig ganska snabbt hela denna footballgrejen och resultatet blev ett par riktiga touchdowns mot riktiga spelare på träningen. Men eftersom det finns bättre spelare spelar jag i slutendan.
Jag fick höra idag att jag har tillstånd att spela i JV-laget, junior varsity. Det är laget under varsity, det lag jag vanligtvis spelar med. Varsity betyder typ det bästa laget skolan har.
"Varför vill du spela med dem som är sämre då?"
Bra fråga. Jag vill spela. Spela football och inte stå på sidlinjen och vänta tills de sista minuterna kommer och jag får spela i två minuter. Thats why.
Detta inlägg skulle ju vara om road trippen vi gjorde. Ah well.
På lördagen såg vi ett stentorn och djur sen på söndag såg vi en massa stenar och ansikten i stenar. Låter kul huh? O yeah, vilken resa!
Det blev en tidig lördag för mig och Charles. Vi hoppade in i bilen med en kopp varm choklad och en kopp te. Vilken av dem drack jag? Tänk på den du...
Efter lite körandes och ett par sovminuter för min del, stannade vi på ett café mitt ute i ingenstans. Cafét var fyllt med prytlar och pinaler och brunchen serverades. Med mat i magen och bensin i tanken åkte vi vidare.
Efter ett antal slumranden, med en bokcd på, kom vi till slut fram till stället vars namn är Devils Tower. Och wow, vilket torn! Ett par bilder på skapelsen finns uppe på facebook då denna uppladdningsgrejen är seg och konstig. En indianisk (är det ett ord? :S) berättelse berättar om hur berget kom till. En indianisk (...) prinsessa blev jagad av en gigantisk björn. När hon gick upp på en sten, reste sig stenen och blev ännu större än björnen. När björnen inte kunde nå upp till prinsessan började den riva i berget och Devils Tower skapades. Höh.
Känslan när jag var nära berget var kanon. Jag ville nästan vara en indian där och hoppa omkring med pilbåge. Men, nej. Vi körde vidare till staden där vi skulle sova över. Rapid City. Staden stack inte ut så mycket men jag tror jag har hört namnet förut i en låt eller åt. Pizzabuffé och en god natt sömn. Söndagen började tidig den med och vi hoppade in i bilen och följde kartan till The Badlands. Och vilket ställe, man kan verkligen föreställa sig vad folket förr i tiden tänkte när de kom över prärien och helt plötsligt fanns det en massa stup och stora stenar från ingenstans. Vilket gigantiskt ställe.
När vi körde ut ur nationalparken åkte vi mot Mount Rushmore.
Sista kurvan innan parkeringen såg jag ansiktena och wow, de fanns på riktigt.
När vi kommit in på området och vi kom närmre kunde jag inte ta ögonen av ansiktena. Helt otroligt! Vi såg ett par filmer om hur de byggdes och om området runt omkring. Folk, bokstavligen hängde utför bergen och sprängde och hackade till ansiktena.
Vägen hem var lång och det tog sin lilla tid. Resan var helt klart värt det. Kanon! Hoppas det blir fler av dem.
Hoppas Sverige har det bra. Eller ja, SD är ju inne i regeringen, men ändå.
Hejs!
Movie star
Hej och hå! Det amerikanska livet rullar på. Efter en månad i möjligheternas land börjar man faktiskt komma in i det. Jag tänker inte längre på svenska, engelskan har tagit över den delen av min hjärna. Det är lite skrämmande, idag på Art-lektionen trodde jag att jag var i Sverige men så kom jag på mig själv.
Dagarna här spenderas på detta sätt: Jag vaknar, yrvaken som vanligt och måste tänka efter innan jag vet var jag är, går upp och tar en dusch. Cirka 20 minuter. Sen är det cerials som gäller! Yum.
Att gå till skolan är faktiskt ganska fräckt om man tänker efter lite. På med hörlurarna och den svarta ryggan och ut i världen. När man sedan går på trottoaren med de gula kanterna, de stora truckarna som susar förbi, de amerikanska husen och flaggorna runt omkring en känns det som om man är i en film. Jag kan fantisera om en rullande kamera som åker bredvid mig hela vägen till skolan, hela raksträckan. Det goa är att hela sträckan är en nedförsbacke så om jag ställer mig på brädan tar det 5 minuter att ta sig till skolan. Utan en enda push. De du, å de. Det dåliga är uppför efter skolan...
Efter skolan är det direkt till träning som gäller. Nu när jag tänker efter känns det konstigt att inte ha tränat varje dag hemma i Sweden. Det är rutin här. Träning varje dag utom söndagar. Har aldrig varit i bättre form. Hah!
Tjena vad förvånad jag blev när jag fick reda på att vi hade så mycket läxor. Så är det inte i sverige, här måste jag göra läxor varje dag efter träningen och det tar på en. Verkligen.
Imorrn är det football som gäller! The Mustangs kommer att vara helt klädda i orange och publiken kommer få gratis orange t-shirts. Det kommer bli grymt! Hoppas verkligen jag får spela, jag är megataggad!
Just nu ligger jag i sängen med datorn bredvid mig, Bloc Party i hörlurarna och läxorna färdiga. I denna stund är livet härligt. Sånna möjligheter som finns framför mig. Wow.
Later, yao!
Rodeo
Nu har jag gått i skolan i 8 hela dagar. Det började med att jag fick ta ett foto som skulle finnas på mitt student-id. De tyckte att jag såg farlig ut, men jag hann ju inte ens le innan dom tog fotot. Väldigt rolig bild i allafall.
På lördagen åkte jag och McBrides till en så kallad Fair. Det är nästan som en karneval med massor av mat, grejer att köpa, attraktioner att åka och så fanns det en rodeo. Klockan var väl runt 5 men det var fortfarande ruskigt varmt. Efter lite hundkonster käkade vi mat och sen gick vi på rodeo. Riktigt fräckt! Det var män på vilda hästar som skulle hänga sig kvar, män som brottades med kor för att fånga dem och barn som red på getter.
På lördagen åkte jag och McBrides till en så kallad Fair. Det är nästan som en karneval med massor av mat, grejer att köpa, attraktioner att åka och så fanns det en rodeo. Klockan var väl runt 5 men det var fortfarande ruskigt varmt. Efter lite hundkonster käkade vi mat och sen gick vi på rodeo. Riktigt fräckt! Det var män på vilda hästar som skulle hänga sig kvar, män som brottades med kor för att fånga dem och barn som red på getter.
Denna veckan har jag inte hunnit göra mycket förutom träning och läxor. Det är lite synd att det tar upp hela kvällen och så ska man äta också. Men träningen är grymt kul, fast jobbig. Min Art-lärare är tenniscoach och har fått för sig att jag är riktigt bra på tennis så han kan inte vänta tills våren är här så jag får spela.
På skolan går det ungefär sju stycken utbytesstudenter från Tyskland, Mexiko, Japan och jag själv då. Vi ska ha nån megaträff på måndag då värdfamiljerna ska komma också.
Idag är dagen innan fredag och fredagar menar speldagar! Lagets första match för i år. Jag kommer troligtvis inte att få spela då jag inte har tränat så mycket, men om vi leder och det är tid över kan jag få spela i alla fall. Idag har jag fixat klistermärkena på hjälmen och jag har fått nya matchtröjor. Stiligt! Jag ska senare iväg för att gå igenom hela spelschemat för imöra.
Jag ska försöka bättre mig på att skriva mer men tiden är knapp. Höhö.
Hoppas det är fint där hemma. Hejs.
Okej, nu fick detta bli ett helt inlägg från både torsdag och fredag! Matchen gick bra och vi vann med 31-9 mot Chyenne Central. Jag fick till och med spela de sista minuterna. Dock tror jag inte jag gjorde så mycket nytta men det var kul att få spela i första matchen! Hoppas jag får spela fler om jag blir bättre.
Nu kommer en massa bilder på lite allt möjligt. Bilder från matchen kommer senare, so be patient, aight?
Hunden eller räven, Henry.
Footballtröjan
Rodeo
Wannabe wallabe.
Hunden tar sig ett bad och blir till en ren.
Skolan.
En gul skolbuss. De finns på riktigt! Vill åka i en...
Hjälmen
Last day of freedom
Så, skoltid. Imorrn börjar skolan och jag ser nästan fram emot det. Kanske beror det på att det kommer att vara en mycket annorlunda skola, kanske för att det är helt nya människor eller helt enkelt för att jag ÄLSKAR ATT PLUGGA! Det sista är inte sant men de andra kan jag nog godta.
Skola i Usa tror jag kommer vara nåt helt annat. Kvarsittning, gå till rektorn och skura golv med tandborste. Kanske, vad vet jag?
Idag har jag varit i skolan fast än skolan inte har börjat. Dagen börjades med film och det kanske inte var det smartaste då jag redan var trött och inte behövde en nersläckt sal för att sova. Näst: Footballslaget (jag vet, häftigt att ha både engelska och svenska i ett och samma ord, eller hur?) skulle sälja kort som gör att om man köper dem så får man jättebra rabatter i många butiker. Jag fick 25 kort i hand och jag hann precis ut till ett par killar som skulle ta bilen för att komma till ställen där ingen skulle vara. Efter en hel del "Hi, do you want to buy a Gold Card?" så kom vi tillbaka till skolan och jag hade fått 3 sålda. De andra hade fått alla sina sålda. Kanske berodde det på mitt uttal som gjorde att det inte lät säkert nog att köpa korten eller vad vet jag. Tillbaka igen gick vi ner till gymet och en timme senare var det dags för säkerhetsfilmen. Sen var det ett parentmeeting och jag gick hem då McBrides satt i salen och lystnade.
Väl hemma gick jag ut med hunden, eller ja, jag åkte longboard med honom springades bredvid. Han får egentligen inte springa men han såg ut att ha tråkigt så whaevah?
Nu sitter jag här vid datorn, med gitarren i hand och ska bara avsluta dessa ord innan jag ska sova. Eller jag vet inte, vi får se. Ha en bra dag.
Skola i Usa tror jag kommer vara nåt helt annat. Kvarsittning, gå till rektorn och skura golv med tandborste. Kanske, vad vet jag?
Idag har jag varit i skolan fast än skolan inte har börjat. Dagen börjades med film och det kanske inte var det smartaste då jag redan var trött och inte behövde en nersläckt sal för att sova. Näst: Footballslaget (jag vet, häftigt att ha både engelska och svenska i ett och samma ord, eller hur?) skulle sälja kort som gör att om man köper dem så får man jättebra rabatter i många butiker. Jag fick 25 kort i hand och jag hann precis ut till ett par killar som skulle ta bilen för att komma till ställen där ingen skulle vara. Efter en hel del "Hi, do you want to buy a Gold Card?" så kom vi tillbaka till skolan och jag hade fått 3 sålda. De andra hade fått alla sina sålda. Kanske berodde det på mitt uttal som gjorde att det inte lät säkert nog att köpa korten eller vad vet jag. Tillbaka igen gick vi ner till gymet och en timme senare var det dags för säkerhetsfilmen. Sen var det ett parentmeeting och jag gick hem då McBrides satt i salen och lystnade.
Väl hemma gick jag ut med hunden, eller ja, jag åkte longboard med honom springades bredvid. Han får egentligen inte springa men han såg ut att ha tråkigt så whaevah?
Nu sitter jag här vid datorn, med gitarren i hand och ska bara avsluta dessa ord innan jag ska sova. Eller jag vet inte, vi får se. Ha en bra dag.
Football
Precis kommit hem från träning. Football. Oyeah.
Igår hade jag min första träning. Jag fick shoulderpads och lite benskydd men ingen hjälm, dom har beställt nya nu. Höhö. Eftersom det är första gången jag spelar och har precis börjat i laget får jag inte vara med och spela. Man måste vara med 3 dagar av träning innan man får ha på sig shoulderpadsen och några dagar till innan man får ha på sig hela utrustningen. Träningarna ser dock riktigt roliga ut och jag tror att jag börjar fatta lite av vad man ska göra. Dock är tiderna brutala. Jag måste gå upp 05.20 för att hinna till träningen som börjar 06.00-08.00. Sen är det eftermiddag 14.30-18.30. Men det kommer vara värt det. Lovar. Nr 97.
För övrigt händer det inte alls för mycket och det är ganska skönt. Igår lärde jag Cynthia vad carrrot och tomato var på svenska.
Nu ska jag ta det lugnt innan nästa träning. Later.
Igår hade jag min första träning. Jag fick shoulderpads och lite benskydd men ingen hjälm, dom har beställt nya nu. Höhö. Eftersom det är första gången jag spelar och har precis börjat i laget får jag inte vara med och spela. Man måste vara med 3 dagar av träning innan man får ha på sig shoulderpadsen och några dagar till innan man får ha på sig hela utrustningen. Träningarna ser dock riktigt roliga ut och jag tror att jag börjar fatta lite av vad man ska göra. Dock är tiderna brutala. Jag måste gå upp 05.20 för att hinna till träningen som börjar 06.00-08.00. Sen är det eftermiddag 14.30-18.30. Men det kommer vara värt det. Lovar. Nr 97.
För övrigt händer det inte alls för mycket och det är ganska skönt. Igår lärde jag Cynthia vad carrrot och tomato var på svenska.
Nu ska jag ta det lugnt innan nästa träning. Later.
Church
Igarkvall var det ganska harligt. Nar vi kom upp i bergen traffade vi McBrides vanner som hade bott i flera trailers i ett par veckor. En husvagn ar ingenting jamforelsevis med en trailer som deras. Var sommarstuga skulle latt fa plats dar i. I allafall,vi gjorde upp en ganska major brasa, slangde pa ett par stora och feta kottbitar och satt och at dar i skogen vid ett stort bord. Efter sjalva maten hade det blivit lite morkt och da satte vi igang med efterratten. Jag tror det heter shmock, eller smoc men hur som helst sa var det redigt gott. Man tog ett par marsmellows satte dem pa en pinne och holl dem over elden. Nar de borjade brinna sprang smatingarna fram och blaste allt vad de hade for att slacka dem. Nar de val hade smalt tog man lite choklad och tva stora kex och la marsmellowsarna och chokladen emellan kexen. Tada. Najs. Det var ganska mysigt att sitta dar och prata vid elden med rediga amerikaner med sina stora trucks och trailers.
Denna dagen borjade med att jag akte med Charles till kyrkan. Cynthia var redan dar. Jag hade tankt mig att det skulle vara en san kyrka med en gigantisk kor av stora afroamerikanska kvinnor i rott som star och klappar handerna och gungar i takt och sjunger med sina djupa stammor. Men det fanns inte. Det var lite synd. Kyrkan har var valdigt lik den dar hemma med nattvard, sanger och predikning. Idag var denna dag da jag skulle traffa allt folk. Och folk fanns det att traffa ocksa. Tjena, hand efter hand efter hand efter hand... Och allt Charles sager ar "I want to introduce you to William. He's our exchange student." Och jag sager "Hi, nice to meet you." Och nasta, och nasta.
Efter kyrkan skulle det vara en stor picnic i en park som kyrkan ocksa arrangerade. Samma procedur dar. Det varganska najs dar. Gratis mat och mycket folk. Ikvall var jag och Charles och kollade pa The other guys pa bio. Ruskigt bra film. Verkligen min smak.
Imorrn kommer jag vara ensam har i huset, ja, om man bortser med Henry och Barkley. Hund och katt. Dagen lar besta av longboard. Har ska det utforskas i stadens alla backar och kron! Kanske aker forbi Safeway och tar en Cola eller Best buy for att se om det finns nagot intressant. Hoppas jag hittar tillbaka sen bara.
Juste. Carlifornien; 1 dag med bil = surf. Denver; 4 timmar med bil = fettnajs snowboard. Casper Mountains; 15 minuter med bil = bra snowboard.
En liten cola. Gratis refill, overallt. Typ $0.80.
Maste se en san kor sen. Afro-kvinnor-i-rott-med-djupa-roster-kor.
Cya.
Hi Casper
Framme. Nu kommer det att bli lite jobbigt for er. Jag har inga a, a eller o. Precis. I allafall.
Flyget gick fint hela vagen fram och nu sitter jag har; vid datorn, i McBrides hus, i Casper, Wyoming, Usa, varlden. Det kanns ganska bra anda. Efter att ha varit vaken i tjugosju timmar i strack och sedan sovit i tolv timmar i strack borjade jag fredagen med att aka till en restaurang med paret McBride. Menyn var 10 sidor lang och det mesta bestod av hamburgare och pannkakor med sirap. Efter 15 minuters letande hittade jag det jag sokte efter. Sallad. Och den var god, forvanandsvart god. Efter maten hangde jag med Charles runt i Casper och fixade nyckel och handlade mat som jag kan och vill ata.
"This year will do us good with you hangin around." sa han efter vi betalt allt i kassan.
Efter ett besok pa en mexikansk restaurang akte vi hem igen. Och jag sov. Lange. Tva restaurangbesok pa en dag, det ar inte ofta det.
Idag var vi och handlade igen. Fast denna gangen akte vi till den stora affaren. Ahh, tjena. Den stora affaren skulle jag kallat gigantisk. Och allting ar mycket storre har. Det ar verkligen sa. Ett paket flingor: 50x40x30. Jag hittade aven de roda platsmuggarna som man har hort talas sa mycket om.
Vi var aven pa ett "Happening-Center" dar jag hittade lite info om skolan och annat bra. Fixade aven ett bibliotekskort. Oyeah.
Forsoker nu fixa sa jag kan ringa med ett amerikanskt SIM, men det gar inte sa bra med det. Ikvall ska vi upp i bergen och lyssna pa lite musik. Det lar vara frackt. Dock tror jag att det ar country.
Det funkade inte att ladda upp bilder, men jag ska fixa det senare.
Allt for nu. Hej.
Flyget gick fint hela vagen fram och nu sitter jag har; vid datorn, i McBrides hus, i Casper, Wyoming, Usa, varlden. Det kanns ganska bra anda. Efter att ha varit vaken i tjugosju timmar i strack och sedan sovit i tolv timmar i strack borjade jag fredagen med att aka till en restaurang med paret McBride. Menyn var 10 sidor lang och det mesta bestod av hamburgare och pannkakor med sirap. Efter 15 minuters letande hittade jag det jag sokte efter. Sallad. Och den var god, forvanandsvart god. Efter maten hangde jag med Charles runt i Casper och fixade nyckel och handlade mat som jag kan och vill ata.
"This year will do us good with you hangin around." sa han efter vi betalt allt i kassan.
Efter ett besok pa en mexikansk restaurang akte vi hem igen. Och jag sov. Lange. Tva restaurangbesok pa en dag, det ar inte ofta det.
Idag var vi och handlade igen. Fast denna gangen akte vi till den stora affaren. Ahh, tjena. Den stora affaren skulle jag kallat gigantisk. Och allting ar mycket storre har. Det ar verkligen sa. Ett paket flingor: 50x40x30. Jag hittade aven de roda platsmuggarna som man har hort talas sa mycket om.
Vi var aven pa ett "Happening-Center" dar jag hittade lite info om skolan och annat bra. Fixade aven ett bibliotekskort. Oyeah.
Forsoker nu fixa sa jag kan ringa med ett amerikanskt SIM, men det gar inte sa bra med det. Ikvall ska vi upp i bergen och lyssna pa lite musik. Det lar vara frackt. Dock tror jag att det ar country.
Det funkade inte att ladda upp bilder, men jag ska fixa det senare.
Allt for nu. Hej.
Almost there
Sitter nu på Denvers flygplats. Fick låna en dator av en annan Ef-tjej. Fett värt. Har inte riktigt koll på tiden men får hoppas att jag kommer med flyget i allafall. Jag sitter ju ändå framför gaten. Här är det 29°C och lite lökigt. Flyget från Frankfurt och hit var inte så kul som jag hade tänkt mig. Men det blev ändå fyra filmer och ett par toabesök.
Det känns ändå att man har kommit till usa. Har precis ätit min första pizza här. Gratis.
Hej å hå. Hej då.
Det känns ändå att man har kommit till usa. Har precis ätit min första pizza här. Gratis.
Hej å hå. Hej då.
Be right back
Om 49 minuter är det den dagen då jag lämnar landet. När man tänker efter känner man nervositeten. Tänk att i usa: börja skolan, hitta polare, ha lov, fylla arton år, fira julafton och nyår, påsk, sportlov. Ja, annorlunda lär det ju bli, det är en sak som är säkert. Men att vara öppen för nytt är det enda sättet att få året till att bli så bra som möjligt. Amerikansk fotboll, snowboard, bra tennis. Det finns så mycket.
Och ja, jag kommer att vara borta ett bra tag men jag kommer tillbaka. Så lätt blir ni inte av med mig.
Tack för denna tiden eller vad man nu ska säga.
Skriver igen när jag är över det stora blå.
Tjarrå.
Och ja, jag kommer att vara borta ett bra tag men jag kommer tillbaka. Så lätt blir ni inte av med mig.
Tack för denna tiden eller vad man nu ska säga.
Skriver igen när jag är över det stora blå.
Tjarrå.
Another leaves town
17:20 dök jag upp hemma hos Robin. Gunhamn och Oliver var redan där och Emil hade ju sagt att vi skulle vara där hel, så han kommer väl vilken sekund som helst. Gabbe och Jonte dök också upp och vi började traska iväg för att fixa med Moas hejdåpresent. Påvägen trodde vi Eskång skulle dyka upp, men icke. Två timmar senare kom han gåendes och bilderna kunde börja tas.
När de poetiska fotona var tagna tog vi oss en pizza och så skrev vi ut bilderna. Runt 12-tiden drog vi oss mot Moa och där bröt vi ut i vacker sång. Hon fick presenten som bestod av en medicinlåda, ett par supermankalsonger och självklart bilderna. Det blev en lyckad dag och kväll. Bra jobbat gubbar.
Och till dig Moa, ha ett grymt, minnesvärt och fettnajs år.
Inte en av bilderna som togs.
När de poetiska fotona var tagna tog vi oss en pizza och så skrev vi ut bilderna. Runt 12-tiden drog vi oss mot Moa och där bröt vi ut i vacker sång. Hon fick presenten som bestod av en medicinlåda, ett par supermankalsonger och självklart bilderna. Det blev en lyckad dag och kväll. Bra jobbat gubbar.
Och till dig Moa, ha ett grymt, minnesvärt och fettnajs år.
Inte en av bilderna som togs.
